Så kan det gå. Helt plötsligt och pang bom.

Jag har varit totalt oinspirerad till att blogga det senaste. Ingen motivation, inget att skriva om. Undrar om det är för att jag faktiskt mår bra och är glad. Man kanske har mindre behov av att vräka ur sig en massa här då. Eller så känns allt så mycket mer privat och personligt nu än vad det har gjort innan. Betyder det att saker verkligen är på allvar? Inte för att jag tvivlar på att det skulle vara det, men att det är på allvar på ett annat plan liksom? Jag hoppas det.

Nä, jag vet fan inte alls vad jag ska skriva utan att det blir för mycket, för utelämnande och för personligt. Jag har aldrig haft problem med det tidigare, men detta känns mer.. Ömtåligt? Som att jag vill suga på det själv på något sätt. Att det bara är mitt och ingen annans. Det är en fantastiskt ovan känsla för mig, som vanligen gladeligen pladdrar ur mig allt möjligt. Vuxenpoäng på det?

I övrigt flyter väl allt på. Har jobbat som en tok i sommar. Alla festivaler här i Göteborg samt Sonisphere i Stockholm, plus en jädrans massa fotbollsmatcher. Nu har livet gått tillbaka till det normala (nåja, nästan då..) och den vanliga jobblunken börjar infinna sig. Jag känner mer och mer att jag vill göra något annat. Att jag är så galet trött på att knappa på en dator hela dagarna. Jag vill göra något socialt, jag vill fortsätta jobba som i sommar. Som tur är har jag sökt en utbildning som kan ge just det där. Jag ska "bara" komma in först.

Det känns för övrigt skitläskigt att ha sökt. Det kanske inte alls är min grej, hemska tanke!