För ett par dagar sedan klämde min sambo fast sådana där färdigskurna plasttoningar till rutorna i bilen, vi konstaderade ganska snabbt att dom var väääldigt mörka. Iaf, efter att han åkte iväg på jobb i måndags, så plockade jag loss de som satt i sidorutorna, men den bak fick jag inte bort, vilket medför att jag åkt runt i veckan med ganska taskig sikt bakåt.

Idag på väg hem i rusningstrafiken (och ösregn), stannade jag längst fram vid ett rödljus, konstaterade att jag hamnade lite för långt fram för att kunna se när det växlar till grönt. Jag kollar bakåt, och ser ju att det står en bil bakom, men inte så långt ifrån som jag trodde, så jag bumpar in i den när jag rullar bak... Fruktansvärt klantigt.

Både jag och kvinnan i den andra bilen är tokstressade, så vi konstaterar bara att det blev en buckla i hennes spoiler fram, hon tar mitt regnr och jag hennes telenr och jag lovar att ringa henne.

För en stund sedan ringde jag upp.. Först tackar hon mig för att jag ringer, och tyckte att det var jättegulligt, sedan säger hon att hon har funderat på skadan och hur våra bilar stod, och säger att jag omöjligt kan ha gjort den bucklan, utan den måste ha varit där sedan innan, men att jag gärna fick ringa henne imorgon då hon kunde kika på bilen i ljuset, men DEN skadan kan jag inte ha gjort 

Tänk vad lätt hon hade kunnat få den åtgärdad på min bekostnad! Det är nästan blombud på det..